Sigges koja

Ursäkta att rapporteringen har legat nere sedan jul, vi hade inte så frekvent tillgång till dator i Stockholm och sen har vi knappt haft igång datorerna här hemma. Julen i Stockholm var riktigt bra! Jag hade förstås lite ont i munnen ett par dagar efter att ha behövt dra ut den där tanden men jag fick den där medicinen som var antibiotika och smärstillande i samma medicin. Maten la dom ju i blöt för att den skulle bli mjuk och mer lättuggad vilket jag tycker är rätt så äckligt men för tillfället var det ju ganska bra. Dom skämde i alla fall bort mig med att blanda i andra mjuka, lättuggade saker som leverpastej, prinskorv och köttbullar i bitar och sånt så jag kan inte klaga för mycket!

Helgen innan jul åkte matte och husse hit och dit och hälsade på en massa människor men jag fick inte följa med vilket jag tyckte var lite elakt av dom. Fast egentligen hade jag ju det rätt bra hos mormor & morfar där jag kan strosa runt som jag vill ute på tomten eller ligga och mysa framför öppna spisen (en liten stund innan det blir för varmt) eller i soffan. Jag blir ju bara så orolig att jag missar något roligt när jag inte får hänga med matte och husse.

På julafton fick jag en massa paket och som tur var innehöll de flesta mjuka saker som jag fick lov att utforska. Några ben var det också men dom la matte undan tills senare. Vet ni vad!?!? Jag fick en likadan gris - gullegris - som Walle också fick i julklapp! En stor rosa plyschgris! Tack Clara & Calle! Först visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med honom, tyckte nästan han verkade lite läskig men nu har vi blivit kompisar så nu bär jag runt på honom. Av mormor fick jag en helkul liten gul anka som vi har döpt till Anki. Om man trycker henne på magen så kvackar hon flera gånger på raken och nu har jag kommit på hur man gör det så jag kan fixa det själv. Jättemånga gånger efter varandra!! Skitkul! Jag fick en ny fin mjukisleksak av matte och husse också och en liten rolig rätt så mjuk boll. Och en massa goda kycklinggodisar..... mmm....  Här var det förstås meningen att ni skulle få se en bild på alla mina fina grejor men den ligger i husses dator så vi får uppdatera med den senare.

Vi var kvar i Stockholm till fredagen den 28:nde då bilen packades full från golv till tak och vi körde hem till Malmö igen. På vägen hem åt matte och husse middag på McDonalds och jag fick smaka en ny grej - deras köttbullar! Köpta bara till mig! Det var väl gulligt av dom. Dom var riktigt goda tycker jag.

Förra veckan undrade husse varför jag tappade kopplet hela tiden när jag skulle bära det och då upptäckte han plötsligt att jag har lyckats slå sönder min ena nedre främre "hörn"tand, den "stora" tuggtanden ni vet. Den är av jättelångt ner och sprucken! Matte fick jätteångest över att hon inte har sett det och det kan hon gott ha! Jag har ju försökt att tala om det för henne ett par gånger men hon har inte lyssnat ordentligt.

Nu är matte och husse jätteoroliga för att jag har haft och har ont som bara den och det klart att det är synd om mig! Det gjorde ont som sjutton när det hände men jag kan tyvärr inte avslöja hur det gick till. Nu känns det rätt okej, jag kan bära pinnar och tugga sönder kastanjer som vanligt men jag låtsas förstås att det fortfarande gör JÄTTEONT mest hela tiden så dom fortsätter att tycka synd om mig. Fast när jag kommer åt tanden gör det j-ligt ont!  

Vi pratade med "min" veterinär Kristina men dom har ingen tandläkare på sin mottagning utan det är Malmö eller Helsingborgs Djursjukhus som gäller.  Dom får besök av en dansk tandläkare en gång i månaden och jag har fått tid i Helsingborg på torsdag nästa vecka. Ihhhh....lite läskigt....tänk om dom vill dra ut den.....aaahhhrrrggg...ont!
Det är väl dra ut eller rotfyllning som gäller, det bestäms när veterinären har tittat mig i munnen. Håll tummar och tassar för mig, för att det inte gör alltför ont. Men det är kanske bra att få det fixat innan jul så jag kan smaska i mig av all julmat och fånga snöbollar (om det nu finns någon i Stockholm där jag ska fira jul i år) utan att få ont i tanden.

/Sigge Tandlös
(som blir allt sämre på att vissla....som en del av er vet har jag fått dra ut tänder tidigare pga vissa missöden...kanske ska önska mig löständer i julklapp..?)

...hade min matte och husse ordnat glöggmys för en massa folk hemma hos oss. Plötsligt framåt söndagsem fylldes hemmet av en massa tvåbentingar, både små och stora. Det underliga var att flera av dom var ju mina hundkompisars mattar och hussar....jag kände först igen dom på lukten och sen såg jag ju faktiskt också att det var dom fast jag först inte var helt säker när dom inte var inbyltade i sina vanliga hundpromenadkläder, stora jackor och sånt. Men vet ni, MINA kompisar var ju inte med?!? Det var bara tvåbentingarna själva...?

Visst var det konstigt?? Jag tycker det skulle ha varit ett mycket bättre glöggmys om ni, mina kompisar, hade fått följa med! Matte sa något om att hon först hade tänkt det men att hon sen hade insett att en handfull stora hundar + alla människor och några småfolk nog hade blivit en lite FÖR livad kombination..... Jag förstår inte alls vad hon menar...? Vi kunde väl ha fått ha ett eget bord. "Barnbord" har jag hört talas om, varför inte "hundbord"???

Men det var trevligt att träffa era tvåbentingar och jag fick en massa fina presenter också! Tack Walle med tvåbentingar för den smarriga ätbara tandborsten! Den åt jag upp så fort att matte inte ens han med att fotografera. Tack till Tana och matte för dom supersmarriga godisarna - vad var det för något? Torkad lever?

Och från Blomman & hennes flock fick jag ett sånt där fint lysande halsband. Först blev jag lite besviken över att innehållet i paketet inte gick att äta men sen när jag förstod att det var ett likadant som hon själv har blev jag JÄTTEglad! Tusen TACK! Dels för att det är så snyggt och sen för att vi nu har likadana..... det måste betyda att vi har något särskilt ihop, att hon gillar mig lite extra! Oj, oj, oj... jag var mycket riktigt alldeles till mig när vi sågs i veckan. Så till den grad att matte tyckte jag var pinsam & försökte lugna ner mig lite. Men jag var ju tvungen att tala om hur glad jag blev och hur mycket jag tycker om henne... kan det bli för mycket av det tror ni?

Det var ju många människor att hålla reda på under em, flera som ville leka med mig, både stora och små  tvåbentingar så sen framåt kvällen när alla hade gått hem var jag helt slut och slocknade i min korg med alla benen rakt upp...


och sen framåt måndag morgonen smög jag upp i sängen och provade samma position lutad mot mattes ben.
Helmysigt!


Walle, kan jag vara med i din bloggtävling om bästa avkopplingsstil nu?

Många av er vet ju att jag inte har mått så bra under året och har följt mina symptom och peppat mig när det har varit jobbigt och jag tänkte att ni kanske vill få en uppdatering av läget. Nu mår jag faktiskt riktigt bra men sommaren var väldans jobbig.

Jag började ta mina hyposensibiliseringssprutor i början av juli och matte fick lära sig att göra det själv på mig och det har gått bra förutom första gången hos veterinären när hon lyckades sätta sprutan i sitt eget finger.... (hehe...hon är för pinsam ibland!). Nu är vi uppe i full dos så nu behöver jag bara få en spruta en gång i månaden och eftersom jag mår bättre nu hoppas vi på att kuren kanske faktiskt har effekt på mig.

Sommaren var dock ingen hit! Då hade ju inte sprutorna börjat ha någon effekt och jag hade rätt mycket kliande prickar. När man tar sprutorna får man inte heller äta kortison ett par dagar efter sprutan för det kan påverka effekten. Eftersom det är svårt att låta bli att klia råkade jag klia sönder en del sår som blev infekterade så jag fick antibiotika mot det. När vi sen var i Stockholm fick jag total panik en natt för att det bara kliade överallt på hela kroppen samtidigt och jag kunde inte göra något åt det. Jag kastade mig upp i mattes säng för att hon skulle rädda mig, låg 5min, kastade mig ner på golvet... sen ut på altanen....sen in igen... men ingenting hjälpte! Det var jätteläskigt och matte och husse var förstås helt olyckliga. Matte satte på mig en t-shirt för att jag inte skulle klia sönder mig helt och försökte hålla i mitt ena bakben som gick i klireflexer var 15 sekund när jag låg ner. Till slut lyckades vi väl somna en stund i alla fall. Dagen efter fick vi åka till en veterinär i Stockholm. Dom tog nya prov för att utesluta rävskabb och andra parasiter igen även om vi inte riktigt trodde att det berodde på det. Jag fick också en ny slags antibiotika. Så skrev dom ut lugnande tabletter åt mig så att jag och matte & husse skulle kunna sova. Tror dock att dom sa lite fel vad gäller doseringen för jag var helt groggy långt in på em dagen efter och kände mig helt skum. Det tyckte inte matte verkade så bra....

När vi var tillbaka i Malmö igen var hos vår vanliga veterinär Kristina. Då konstaterade hon att jag dessutom hade jästsvamp i huden.... som också gör att det kliar. Förmodligen har det inte varit så bra att jag har badat men det är ju så svårt att låta bli. Jag fick ny medicin mot det, tabletter och schampo + antihistaminer för att testa om det hade någon effekt mot allergin. Mycket tabletter var det där ett tag..... men det betyder att man får mycket goda saker som dom försöker gömma tabletterna fast jag har blivit en mästare på att känna den äckliga doften av tabletter och liksom äta av det goda och sen spotta ut tabletterna igen. Men det går inte att lura matte och husse så dom åker ju bara in igen.....

Vi hade en sån där kaosnatt till på Torsö och då började matte fundera på om det inte var så att jag faktiskt inte tålde det där schampot jag hade fått mot jästsvamp för dom hade tvättat mig med det kvällen innan. Jag fick en ny mildare sort men det fungerade inte det heller och sen dess har vi inte vågat prova dom igen.

Jag åt tabletter mot jästsvamp ända in i September och successivt trappade vi ner på kortison och antihistaminer och nu har jag faktiskt klarat mig utan medicin i flera veckor  vilket är väldans skönt!!! Och för tillfället kan man pilla på mig överallt utan att det kliar och jag har inga konstiga prickar så vi håller tassar och tummar för att det är bestående.

Jag har bytt foder ett par gånger till också. Först i början av sommaren bytte vi till färskfoder som jag tyckte var riktigt gott (samma som Guinness också bytte till och gillar!) men sen när matte & husse var som mest desperata över att jag inte blev bra bytte vi till ett av de torrfoder som veterinären som gjorde födoämnesallergitesten rekommenderade. Så nu äter jag torrfoder igen; Nutro Choice, Lamm & Ris som ska vara extra bra för hundar med känslig hud. Och bra har jag ju blivit nu även om vi inte riktigt vet varför men nu ändrar vi inte på något mer i alla fall. En sak som är rätt konstig är att jag efter att ha tappat jättemycket päls den här sommaren när jag var så dålig (var nästan pälslös på bröstet ett tag) har jag nu fått tillbaka den och samtidigt blivit en ritktig "flatte" dvs plattpälsad och inte alls så där lockig och yvig som jag var innnan. Mystiskt..... men rätt snyggt om jag får säga det själv!

Givetvis var det inte slut med sjukdomar här, nej då! I början av september hittade matte en liten knuta ovanför mitt vänstra framben igen och den ville inte ge med sig. Den satt nästan på samma ställe som den som opererades bort i våras. I slutet av oktober var det så dags för rakapparat och kniv igen och den opererades bort.  När dom började skära i mig hittade dom fler saker som växte innuti så dom tog bort ganska mycket. Familjen (och jag också faktiskt) blev förstås jätteoroliga först men analys visade att det var ofarliga tumörer. Puh! Tycker jag har haft min del av sjukdomar och veterinärbesök nu för det här året. Nu hoppas vi att allt är borta och att det inte kommer tillbaka någon mer gång. Jag blev sydd och fick ett ganska tufft stort ärr men tror ni matte har tagit någon bild på det? Nej.... Ni hör ju, hon har ju helt tacklat av i sitt engagemang i mig... redan nu....snyft! Nu har det i alla fall läkt fint och syns knappt längre.

Oj vilket långt inlägg det blev! Hoppas jag inte har tråkat ut er fullständigt...men nu vet ni allt som har hänt. Och nu hoppas jag att sjukdomar är ett avslutat kapitel för året och att jag får hålla mig frisk och pigg som jag känner mig just nu. Full av energi att leka med er alla!    Voff! Voff!

Jag måste nog bjuda på ett par bilder till från i somras, från mormor & morfars sommarställe i Strömma utanför Stockholm där vi var halva semestern. Det är mitt andra favoritställe på jorden & det andra stället jag kom till och växte upp på under sensommaren och hösten 2003 när jag flyttade hem till husse och matte. Där får man också springa fritt och det finns vatten så man kan gå och bada i när som helst. Mysigt!

Så här ser det ut vid vattnet! De tvåbenta är ju så långsamma att ta sig ner för backen så jag hinner alltid först ner och kan kolla in vattentemperaturen!

Vi fick låna en båt av en granne så vi var på utflykt en dag & hade middag med oss:

Jag var tvungen att tala om hur mycket jag gillade att få följa med och hur
mycket jag tycker om min Husse!

Jag har faktiskt länge och väl lovat att jag skulle lägga ut några fina bilder från Walles besök hos mig på Torsö i somras så nu får ni lite sommarnostalgi vilket kanske inte är fel i novembermörkret. Så här superkul hade vi det i somras!
Vi hittade en jättebra pinne att leka med & sprang i full fart fram & tillbaka på stranden i riktiga flattefnatt!


Fast mest var vi i vattnet förstås!




Då är det viktigt att skaka vattnet ur öronen ibland!


Efter flera bad och promenad fick vi följa med & mysa på restaurang.
Här är Walle i knät på sin Mor!


Vi fick spåra också så det var en händelserik helg & vi var rätt trötta båda två sen.
Här är Walle "in action" i spårskogen på Torsö:


Åhhh vad roligt vi hade det! Kul att minnas tillbaka.
Hoppas ni kommer tillbaka nästa sommar igen!

Hej två- & fybenta vänner & läsare!

Jag är ledsen att jag återigen har varit totalt frånvarande här på min blogg!! I början av hösten ockuperades datorn JÄMT av min matte som hade fullt upp med ett otaligt antal skoluppgifter och efter det långa uppehållet hade jag glömt hur man gör och matte har inte velat hjälpa mig. Hon har prioriterat andra saker. I ärlighetens namn verkar hennes fokus ha hamnat någon annan stans de senaste månaderna och hon har varit tröttare än vanligt. Trist tycker jag men nu har mina tvåbentingar försökt förklara varför.... Nu ska ni få höra  - dom säger att jag ska bli storebror - till en tvåbenting! Skumt! En sån där liten minimänniska....? Jag har inte riktigt förstått vad man ska ha dom till, mer än att dom ibland har roliga leksaker med sig. I början verkar dom ju inte ens ha några ben utan bara kunna förvaras liggande....och så låter dom konstigt...Hm...jag är skeptisk! Den ska tydligen levereras i slutet av januari. Jag är redan lite orolig för hur det ska bli - ska jag inte vara familjens medelpunkt längre?!?? Och min plats i sängen verkar också vara hotad. Nej, det känns inte helt bra det här... Matte har dock visat mig Östen och Suddens blogg där dom berättar om sitt tillskott till familjen och det verkar ju ha gått bra så jag får väl hoppas att det kommer finnas tid till mina intressen också.... Har ni några tips till mig?

Årets Midsommarhelg firades på Torsö. Min första flattekompis i Malmö, Nemo, kom och hälsade på oss tillsammans med sin matte och husse. Vädret var ju som ni kanske kommer ihåg inte det bästa... det regnade något helt enormt fast det var som vanligt värst för de tvåbenta. Vi flattefnattar gillar ju vatten! Okej, mer vatten man kan bada i då än när det kommer uppifrån men det är inte så farligt det heller och man kan ju se till att vattnet kommer från alla håll samtidigt då.... Nemos husse var snäll och offrade sig och lekte med oss i vattnet. Tror att han också tyckte att han var så blöt av vattnet uppifrån att det inte gjorde någon skillnad..

   Jamen KASTA då!!

 
Jag TAR den! Jag med!

 Nemo vann!

Vi trotsade regnet och gick och tittade på "Small Ship Race" som är midsommartradition i Torsö hamn. Det är ett race med hemmabyggda små båtar som med vindens hjälp ska segla mellan pirarna i hamnen. Vi missade det mesta av racet som trots vädret hade en liten tapper publik. Kolla in bilden på de dränkta tvåbentingarna där matte har lyckats fotografera oss f ur någon konstig vilkel så att vi nästan ser ut som EN flatte med två huvuden..... Skumt! Men vi är två, jag lovar!


Efter denna blöta utflykt gick vi hem och försökte få två- & fyrbenta torra igen. Det blev lunch.....fika....middag...ja, ni vet, dom äter ju hela tiden dom där tvåbenta. Men regnet fortsatte att ösa ner så det var inte mycket annat att göra.
Framåt kvällen blev vi trötta och Nemo provade om han kunde få plats i Ruffas korg som stog hos oss. Den var lite för liten även om han gjorde sitt bästa för att få plats.....


Våra gäster sov över & Nemo sov hos mig fast brevid min korg. Mysigt med kompisar som är kvar över natten tycker jag! Dagen efter var det lite bättre väder så vi kunde gå på en rolig promenad. Jag måste dela med mig av en fin bild till på oss kompisar:


 Nemo & Sigge

Tack för att ni kom och firade Midsommar med oss! Hoppas ni vill komma tillbaka en annan helg, i höst kanske, till Torsö med förhoppning om lite bättre väder.