Sigges koja

Många av er vet ju att jag inte har mått så bra under året och har följt mina symptom och peppat mig när det har varit jobbigt och jag tänkte att ni kanske vill få en uppdatering av läget. Nu mår jag faktiskt riktigt bra men sommaren var väldans jobbig.

Jag började ta mina hyposensibiliseringssprutor i början av juli och matte fick lära sig att göra det själv på mig och det har gått bra förutom första gången hos veterinären när hon lyckades sätta sprutan i sitt eget finger.... (hehe...hon är för pinsam ibland!). Nu är vi uppe i full dos så nu behöver jag bara få en spruta en gång i månaden och eftersom jag mår bättre nu hoppas vi på att kuren kanske faktiskt har effekt på mig.

Sommaren var dock ingen hit! Då hade ju inte sprutorna börjat ha någon effekt och jag hade rätt mycket kliande prickar. När man tar sprutorna får man inte heller äta kortison ett par dagar efter sprutan för det kan påverka effekten. Eftersom det är svårt att låta bli att klia råkade jag klia sönder en del sår som blev infekterade så jag fick antibiotika mot det. När vi sen var i Stockholm fick jag total panik en natt för att det bara kliade överallt på hela kroppen samtidigt och jag kunde inte göra något åt det. Jag kastade mig upp i mattes säng för att hon skulle rädda mig, låg 5min, kastade mig ner på golvet... sen ut på altanen....sen in igen... men ingenting hjälpte! Det var jätteläskigt och matte och husse var förstås helt olyckliga. Matte satte på mig en t-shirt för att jag inte skulle klia sönder mig helt och försökte hålla i mitt ena bakben som gick i klireflexer var 15 sekund när jag låg ner. Till slut lyckades vi väl somna en stund i alla fall. Dagen efter fick vi åka till en veterinär i Stockholm. Dom tog nya prov för att utesluta rävskabb och andra parasiter igen även om vi inte riktigt trodde att det berodde på det. Jag fick också en ny slags antibiotika. Så skrev dom ut lugnande tabletter åt mig så att jag och matte & husse skulle kunna sova. Tror dock att dom sa lite fel vad gäller doseringen för jag var helt groggy långt in på em dagen efter och kände mig helt skum. Det tyckte inte matte verkade så bra....

När vi var tillbaka i Malmö igen var hos vår vanliga veterinär Kristina. Då konstaterade hon att jag dessutom hade jästsvamp i huden.... som också gör att det kliar. Förmodligen har det inte varit så bra att jag har badat men det är ju så svårt att låta bli. Jag fick ny medicin mot det, tabletter och schampo + antihistaminer för att testa om det hade någon effekt mot allergin. Mycket tabletter var det där ett tag..... men det betyder att man får mycket goda saker som dom försöker gömma tabletterna fast jag har blivit en mästare på att känna den äckliga doften av tabletter och liksom äta av det goda och sen spotta ut tabletterna igen. Men det går inte att lura matte och husse så dom åker ju bara in igen.....

Vi hade en sån där kaosnatt till på Torsö och då började matte fundera på om det inte var så att jag faktiskt inte tålde det där schampot jag hade fått mot jästsvamp för dom hade tvättat mig med det kvällen innan. Jag fick en ny mildare sort men det fungerade inte det heller och sen dess har vi inte vågat prova dom igen.

Jag åt tabletter mot jästsvamp ända in i September och successivt trappade vi ner på kortison och antihistaminer och nu har jag faktiskt klarat mig utan medicin i flera veckor  vilket är väldans skönt!!! Och för tillfället kan man pilla på mig överallt utan att det kliar och jag har inga konstiga prickar så vi håller tassar och tummar för att det är bestående.

Jag har bytt foder ett par gånger till också. Först i början av sommaren bytte vi till färskfoder som jag tyckte var riktigt gott (samma som Guinness också bytte till och gillar!) men sen när matte & husse var som mest desperata över att jag inte blev bra bytte vi till ett av de torrfoder som veterinären som gjorde födoämnesallergitesten rekommenderade. Så nu äter jag torrfoder igen; Nutro Choice, Lamm & Ris som ska vara extra bra för hundar med känslig hud. Och bra har jag ju blivit nu även om vi inte riktigt vet varför men nu ändrar vi inte på något mer i alla fall. En sak som är rätt konstig är att jag efter att ha tappat jättemycket päls den här sommaren när jag var så dålig (var nästan pälslös på bröstet ett tag) har jag nu fått tillbaka den och samtidigt blivit en ritktig "flatte" dvs plattpälsad och inte alls så där lockig och yvig som jag var innnan. Mystiskt..... men rätt snyggt om jag får säga det själv!

Givetvis var det inte slut med sjukdomar här, nej då! I början av september hittade matte en liten knuta ovanför mitt vänstra framben igen och den ville inte ge med sig. Den satt nästan på samma ställe som den som opererades bort i våras. I slutet av oktober var det så dags för rakapparat och kniv igen och den opererades bort.  När dom började skära i mig hittade dom fler saker som växte innuti så dom tog bort ganska mycket. Familjen (och jag också faktiskt) blev förstås jätteoroliga först men analys visade att det var ofarliga tumörer. Puh! Tycker jag har haft min del av sjukdomar och veterinärbesök nu för det här året. Nu hoppas vi att allt är borta och att det inte kommer tillbaka någon mer gång. Jag blev sydd och fick ett ganska tufft stort ärr men tror ni matte har tagit någon bild på det? Nej.... Ni hör ju, hon har ju helt tacklat av i sitt engagemang i mig... redan nu....snyft! Nu har det i alla fall läkt fint och syns knappt längre.

Oj vilket långt inlägg det blev! Hoppas jag inte har tråkat ut er fullständigt...men nu vet ni allt som har hänt. Och nu hoppas jag att sjukdomar är ett avslutat kapitel för året och att jag får hålla mig frisk och pigg som jag känner mig just nu. Full av energi att leka med er alla!    Voff! Voff!

Jag måste nog bjuda på ett par bilder till från i somras, från mormor & morfars sommarställe i Strömma utanför Stockholm där vi var halva semestern. Det är mitt andra favoritställe på jorden & det andra stället jag kom till och växte upp på under sensommaren och hösten 2003 när jag flyttade hem till husse och matte. Där får man också springa fritt och det finns vatten så man kan gå och bada i när som helst. Mysigt!

Så här ser det ut vid vattnet! De tvåbenta är ju så långsamma att ta sig ner för backen så jag hinner alltid först ner och kan kolla in vattentemperaturen!

Vi fick låna en båt av en granne så vi var på utflykt en dag & hade middag med oss:

Jag var tvungen att tala om hur mycket jag gillade att få följa med och hur
mycket jag tycker om min Husse!

Jag har faktiskt länge och väl lovat att jag skulle lägga ut några fina bilder från Walles besök hos mig på Torsö i somras så nu får ni lite sommarnostalgi vilket kanske inte är fel i novembermörkret. Så här superkul hade vi det i somras!
Vi hittade en jättebra pinne att leka med & sprang i full fart fram & tillbaka på stranden i riktiga flattefnatt!


Fast mest var vi i vattnet förstås!




Då är det viktigt att skaka vattnet ur öronen ibland!


Efter flera bad och promenad fick vi följa med & mysa på restaurang.
Här är Walle i knät på sin Mor!


Vi fick spåra också så det var en händelserik helg & vi var rätt trötta båda två sen.
Här är Walle "in action" i spårskogen på Torsö:


Åhhh vad roligt vi hade det! Kul att minnas tillbaka.
Hoppas ni kommer tillbaka nästa sommar igen!

Hej två- & fybenta vänner & läsare!

Jag är ledsen att jag återigen har varit totalt frånvarande här på min blogg!! I början av hösten ockuperades datorn JÄMT av min matte som hade fullt upp med ett otaligt antal skoluppgifter och efter det långa uppehållet hade jag glömt hur man gör och matte har inte velat hjälpa mig. Hon har prioriterat andra saker. I ärlighetens namn verkar hennes fokus ha hamnat någon annan stans de senaste månaderna och hon har varit tröttare än vanligt. Trist tycker jag men nu har mina tvåbentingar försökt förklara varför.... Nu ska ni få höra  - dom säger att jag ska bli storebror - till en tvåbenting! Skumt! En sån där liten minimänniska....? Jag har inte riktigt förstått vad man ska ha dom till, mer än att dom ibland har roliga leksaker med sig. I början verkar dom ju inte ens ha några ben utan bara kunna förvaras liggande....och så låter dom konstigt...Hm...jag är skeptisk! Den ska tydligen levereras i slutet av januari. Jag är redan lite orolig för hur det ska bli - ska jag inte vara familjens medelpunkt längre?!?? Och min plats i sängen verkar också vara hotad. Nej, det känns inte helt bra det här... Matte har dock visat mig Östen och Suddens blogg där dom berättar om sitt tillskott till familjen och det verkar ju ha gått bra så jag får väl hoppas att det kommer finnas tid till mina intressen också.... Har ni några tips till mig?