God Jul!
En riktigt GOD JUL vill jag och min matte och husse önska er alla!
Hoppas ni får många roliga paket och mysig samvaro med god mat.
Stora blöta julpussar från Sigge!
Rapport från tandläkaren
Här kommer så en rapport från mitt tandläkarbesök - det var inget roligt! Husse och jag åkte dit tidigt i torsdags morse och fick träffa den trevlige danske tandläkaren Jens. Han lovade att försöka rädda min tand om han kunde.
Jag blev sövd och dom tog röntgenbilder och trodde att tanden skulle gå att rädda men när tandläkaren sen började operera konstaterade han att den var sprucken neråt ända ner i käkbenet så han blev tvungen att dra ut det som satt kvar av tanden! Och fast jag hade slagit av den långt ner var det ändå en massa tand kvar......här kommer bildbevis.
(tändsticksasken är med bara för ni ska kunna jämföra med något och se hur stor tanden är)
Det var inte alls roligt! Ja, jag var ju sövd så jag kände ju inget då men desto mer efteråt när jag vaknade upp.
Matte och husse hämtade mig vid femtiden och då var jag rätt så drogad. Då körde vi till Stockholm där vi ska fira jul. Jag fick ligga i baksätet så dom hade koll på mig. Jag har fått någon slags kombinerad medicin som är antibiotika och smärtstillande i samma medicin som dom lägger ovanpå min mat. Den är helt okej faktiskt. Jag har ätit "blöt", mjuk mat ett par dagar men nu har jag börjat få min vanliga mat fast uppblött. Jag får inte tugga på några hårda ben eller så på ett tag nu men det tror jag inte jag vill heller för det gör nog för ont. Så jag hoppas att jag får mjuka paket i år, fast med leksaker.
Jag ska till tandläkaren....
Förra veckan undrade husse varför jag tappade kopplet hela tiden när jag skulle bära det och då upptäckte han plötsligt att jag har lyckats slå sönder min ena nedre främre "hörn"tand, den "stora" tuggtanden ni vet. Den är av jättelångt ner och sprucken! Matte fick jätteångest över att hon inte har sett det och det kan hon gott ha! Jag har ju försökt att tala om det för henne ett par gånger men hon har inte lyssnat ordentligt.
Nu är matte och husse jätteoroliga för att jag har haft och har ont som bara den och det klart att det är synd om mig! Det gjorde ont som sjutton när det hände men jag kan tyvärr inte avslöja hur det gick till. Nu känns det rätt okej, jag kan bära pinnar och tugga sönder kastanjer som vanligt men jag låtsas förstås att det fortfarande gör JÄTTEONT mest hela tiden så dom fortsätter att tycka synd om mig. Fast när jag kommer åt tanden gör det j-ligt ont!
Vi pratade med "min" veterinär Kristina men dom har ingen tandläkare på sin mottagning utan det är Malmö eller Helsingborgs Djursjukhus som gäller. Dom får besök av en dansk tandläkare en gång i månaden och jag har fått tid i Helsingborg på torsdag nästa vecka. Ihhhh....lite läskigt....tänk om dom vill dra ut den.....aaahhhrrrggg...ont!
Det är väl dra ut eller rotfyllning som gäller, det bestäms när veterinären har tittat mig i munnen. Håll tummar och tassar för mig, för att det inte gör alltför ont. Men det är kanske bra att få det fixat innan jul så jag kan smaska i mig av all julmat och fånga snöbollar (om det nu finns någon i Stockholm där jag ska fira jul i år) utan att få ont i tanden.
/Sigge Tandlös
(som blir allt sämre på att vissla....som en del av er vet har jag fått dra ut tänder tidigare pga vissa missöden...kanske ska önska mig löständer i julklapp..?)
Varför behövs smällare??!?
I torsdags em skulle matte och jag ta vår vanliga "skogsrunda" i Pildamsparken men när vi närmade oss "skogen" hörde jag smällarna på avstånd så jag försökte vända men matte övertalade mig ett par gånger och lovade att beskydda mig så vi gick vidare men när vi var längst bort i parken kunde hon inte övertyga mig längre. Jag liksom frös fast i marken och skulle inte gå åt något håll utan stog och skakade i hela kroppen. Usch! Matte blev lätt desperat och försökte få mig att ta kortaste vägen hem men jag ville inte flytta mig. Hon trodde nog hon skulle få sitta där i skogen tills husse kunde hämta oss med bilen men då visade jag ett håll som vi kunde gå. Matte påstod att det inte alls var närmsta hållet hem och dessutom i riktning mot smällarna men det lyssnade jag inte på - vem har bäst hörsel av oss, va?!? Ja, i alla fall innan jag behövde lyssna på alla dessa höga smällarljud. Till slut kom vi hem i alla fall och jag kunde söka skydd.
När vi skulle ut på kvällsrunda kom vi ut precis när det drog igång något stort Luciafyrverkeri någon stans långt bort. Det räckte för att jag inte ens ville ta en Magistratsparksrunda utan nöjde mig med att snabbt springa runt kvarteret med svansen mellan benen. Jag VET att jag är en fegis, att det är löjligt, men jag kan inte hjälpa det!
Har ni några tips hur jag ska kunna hantera detta på ett bättre sätt?
Funderar på att starta en namninsamling med tassavtryck mot smällare - vill ni vara med?
Förra söndagen - Andra Advent...
...hade min matte och husse ordnat glöggmys för en massa folk hemma hos oss. Plötsligt framåt söndagsem fylldes hemmet av en massa tvåbentingar, både små och stora. Det underliga var att flera av dom var ju mina hundkompisars mattar och hussar....jag kände först igen dom på lukten och sen såg jag ju faktiskt också att det var dom fast jag först inte var helt säker när dom inte var inbyltade i sina vanliga hundpromenadkläder, stora jackor och sånt. Men vet ni, MINA kompisar var ju inte med?!? Det var bara tvåbentingarna själva...?
Visst var det konstigt?? Jag tycker det skulle ha varit ett mycket bättre glöggmys om ni, mina kompisar, hade fått följa med! Matte sa något om att hon först hade tänkt det men att hon sen hade insett att en handfull stora hundar + alla människor och några småfolk nog hade blivit en lite FÖR livad kombination..... Jag förstår inte alls vad hon menar...? Vi kunde väl ha fått ha ett eget bord. "Barnbord" har jag hört talas om, varför inte "hundbord"???
Men det var trevligt att träffa era tvåbentingar och jag fick en massa fina presenter också! Tack Walle med tvåbentingar för den smarriga ätbara tandborsten! Den åt jag upp så fort att matte inte ens han med att fotografera. Tack till Tana och matte för dom supersmarriga godisarna - vad var det för något? Torkad lever?
Och från Blomman & hennes flock fick jag ett sånt där fint lysande halsband. Först blev jag lite besviken över att innehållet i paketet inte gick att äta men sen när jag förstod att det var ett likadant som hon själv har blev jag JÄTTEglad! Tusen TACK! Dels för att det är så snyggt och sen för att vi nu har likadana..... det måste betyda att vi har något särskilt ihop, att hon gillar mig lite extra! Oj, oj, oj... jag var mycket riktigt alldeles till mig när vi sågs i veckan. Så till den grad att matte tyckte jag var pinsam & försökte lugna ner mig lite. Men jag var ju tvungen att tala om hur glad jag blev och hur mycket jag tycker om henne... kan det bli för mycket av det tror ni?
Det var ju många människor att hålla reda på under em, flera som ville leka med mig, både stora och små tvåbentingar så sen framåt kvällen när alla hade gått hem var jag helt slut och slocknade i min korg med alla benen rakt upp...
och sen framåt måndag morgonen smög jag upp i sängen och provade samma position lutad mot mattes ben.
Helmysigt!
Walle, kan jag vara med i din bloggtävling om bästa avkopplingsstil nu?
