Smällare igen!
Helgen innan nyår var vi alltså tillbaka i Malmö igen. Det kändes ju rätt bra, kul att kolla in parken igen och hoppas på att träffa någon av mina kompisar, tills jag hörde dom igen! Smällarna! Och nu var dom fler än någonsin......
Vilket resulterade i att jag bestämde mig för att det var säkrast att inte lämna huset alls efter klockan 13 på dagen.
Jag vägrade till och med att gå ut på vår innergård. Matte & husse var mycket bekymrade för att jag inte ens kom ut för att kissa på det trädet som står närmast porten men på något konstigt sätt lyckades jag hålla mig hur länge som helst. Ända till klockan tre på natten då jag väckte husse och talade om att nu var det tyst så nu kunde vi nog gå ut. Han verkade inte helt nöjd med det men klädde snällt på sig och traskade runt i Magistratsparken med mig.
Vilken lättnad! Och inte en raket i sikte eller inom hörbart avstånd. Toppen!
På söndagen kom det kompisar till matte & husse från Stockholm på besök. Det var Åsa & Micke och deras döttrar Linn och Frida som kom och åt middag hos och sov över. Jättetrevligt tyckte vi alla tre! Tjejorna leker alltid en massa med mig så jag fick visa alla mina leksaker. Tyvärr missade matte att ta bilder på oss. Framåt kvällen tyckte dom vi skulle gå ut en sväng men se det hade jag ingen lust med. Frida var dock envis och slängde ut godisbitar precis framför nosen som jag fick söka reda på och på det sättet förflyttade jag en tass i taget från trapphuset, över gården och ut på gatan. Fast det tog mig nog en kvart att komma så långt.....När jag väl hade kommit ut fick jag ju lov att markera mitt revir på träden som står där. Sen fick jag Blommans lukt i nosen så vi tog oss hela Klostergatan ner till parken men när vi kom dit smällde någon en smällare en bit bort och då blev mina ben hälften så höga, svansen gömde jag mellan benen och jag skulle hem igen i säkerhet så fort jag bara kunde. Jag VET att alla lovar att det inte är farligt men jag kan inte hjälpa det, jag tycker det är superläskigt! Sen gick jag inte ut mer förrän jag väckte husse klockan fem på natten igen. Han var lika snäll som natten innan och gick ut med mig. Tack husse!
Jag hoppas att ni alla har skrivit på Smällarupproret som är en namninsamling för att tidsbegränsa smällarnas existens.
Om inte, gå in på den här länken och följ instruktionerna:
http://www.namninsamling.com/site/get.asp?uppror
Då skulle jag bli jätteglad! / Sigge
Vilket resulterade i att jag bestämde mig för att det var säkrast att inte lämna huset alls efter klockan 13 på dagen.
Jag vägrade till och med att gå ut på vår innergård. Matte & husse var mycket bekymrade för att jag inte ens kom ut för att kissa på det trädet som står närmast porten men på något konstigt sätt lyckades jag hålla mig hur länge som helst. Ända till klockan tre på natten då jag väckte husse och talade om att nu var det tyst så nu kunde vi nog gå ut. Han verkade inte helt nöjd med det men klädde snällt på sig och traskade runt i Magistratsparken med mig.
Vilken lättnad! Och inte en raket i sikte eller inom hörbart avstånd. Toppen!
På söndagen kom det kompisar till matte & husse från Stockholm på besök. Det var Åsa & Micke och deras döttrar Linn och Frida som kom och åt middag hos och sov över. Jättetrevligt tyckte vi alla tre! Tjejorna leker alltid en massa med mig så jag fick visa alla mina leksaker. Tyvärr missade matte att ta bilder på oss. Framåt kvällen tyckte dom vi skulle gå ut en sväng men se det hade jag ingen lust med. Frida var dock envis och slängde ut godisbitar precis framför nosen som jag fick söka reda på och på det sättet förflyttade jag en tass i taget från trapphuset, över gården och ut på gatan. Fast det tog mig nog en kvart att komma så långt.....När jag väl hade kommit ut fick jag ju lov att markera mitt revir på träden som står där. Sen fick jag Blommans lukt i nosen så vi tog oss hela Klostergatan ner till parken men när vi kom dit smällde någon en smällare en bit bort och då blev mina ben hälften så höga, svansen gömde jag mellan benen och jag skulle hem igen i säkerhet så fort jag bara kunde. Jag VET att alla lovar att det inte är farligt men jag kan inte hjälpa det, jag tycker det är superläskigt! Sen gick jag inte ut mer förrän jag väckte husse klockan fem på natten igen. Han var lika snäll som natten innan och gick ut med mig. Tack husse!
Jag hoppas att ni alla har skrivit på Smällarupproret som är en namninsamling för att tidsbegränsa smällarnas existens.
Om inte, gå in på den här länken och följ instruktionerna:
http://www.namninsamling.com/site/get.asp?uppror
Då skulle jag bli jätteglad! / Sigge
Varför behövs smällare??!?
Nu har dom börjat smälla MASSOR av smällare här inne i stan!! Speciellt nu kring Lucia var det massor med smällare och raketer och jag tycker det är så himla obehagligt. Jag VET att dom egentligen inte är farliga och matte och husse säger att dom inte skulle utsätta mig för något farligt och det VET jag ju också men dom gör så himla ont i mina öron och jag kan inte hjälpa det men jag tycker dom är jätteläskiga.
I torsdags em skulle matte och jag ta vår vanliga "skogsrunda" i Pildamsparken men när vi närmade oss "skogen" hörde jag smällarna på avstånd så jag försökte vända men matte övertalade mig ett par gånger och lovade att beskydda mig så vi gick vidare men när vi var längst bort i parken kunde hon inte övertyga mig längre. Jag liksom frös fast i marken och skulle inte gå åt något håll utan stog och skakade i hela kroppen. Usch! Matte blev lätt desperat och försökte få mig att ta kortaste vägen hem men jag ville inte flytta mig. Hon trodde nog hon skulle få sitta där i skogen tills husse kunde hämta oss med bilen men då visade jag ett håll som vi kunde gå. Matte påstod att det inte alls var närmsta hållet hem och dessutom i riktning mot smällarna men det lyssnade jag inte på - vem har bäst hörsel av oss, va?!? Ja, i alla fall innan jag behövde lyssna på alla dessa höga smällarljud. Till slut kom vi hem i alla fall och jag kunde söka skydd.
När vi skulle ut på kvällsrunda kom vi ut precis när det drog igång något stort Luciafyrverkeri någon stans långt bort. Det räckte för att jag inte ens ville ta en Magistratsparksrunda utan nöjde mig med att snabbt springa runt kvarteret med svansen mellan benen. Jag VET att jag är en fegis, att det är löjligt, men jag kan inte hjälpa det!
Har ni några tips hur jag ska kunna hantera detta på ett bättre sätt?
Funderar på att starta en namninsamling med tassavtryck mot smällare - vill ni vara med?
I torsdags em skulle matte och jag ta vår vanliga "skogsrunda" i Pildamsparken men när vi närmade oss "skogen" hörde jag smällarna på avstånd så jag försökte vända men matte övertalade mig ett par gånger och lovade att beskydda mig så vi gick vidare men när vi var längst bort i parken kunde hon inte övertyga mig längre. Jag liksom frös fast i marken och skulle inte gå åt något håll utan stog och skakade i hela kroppen. Usch! Matte blev lätt desperat och försökte få mig att ta kortaste vägen hem men jag ville inte flytta mig. Hon trodde nog hon skulle få sitta där i skogen tills husse kunde hämta oss med bilen men då visade jag ett håll som vi kunde gå. Matte påstod att det inte alls var närmsta hållet hem och dessutom i riktning mot smällarna men det lyssnade jag inte på - vem har bäst hörsel av oss, va?!? Ja, i alla fall innan jag behövde lyssna på alla dessa höga smällarljud. Till slut kom vi hem i alla fall och jag kunde söka skydd.
När vi skulle ut på kvällsrunda kom vi ut precis när det drog igång något stort Luciafyrverkeri någon stans långt bort. Det räckte för att jag inte ens ville ta en Magistratsparksrunda utan nöjde mig med att snabbt springa runt kvarteret med svansen mellan benen. Jag VET att jag är en fegis, att det är löjligt, men jag kan inte hjälpa det!
Har ni några tips hur jag ska kunna hantera detta på ett bättre sätt?
Funderar på att starta en namninsamling med tassavtryck mot smällare - vill ni vara med?
